Alldeles för länge sen.
Vet inte riktigt hur jag mår egentligen.
Vet inte vart jag har någon, vet inte vem jag kan lita på längre.
Händer bara en massa skit hela tiden känns det som..
Jag gav dig en chans till att försöka vara vänner igen, men det visade sig vara ännu ett misstag, jag är väl för snäll som vanligt och säger aldrig nej. Men nu är det bevisat att du klarar inte av att ha en vänskap med mig, du är den samma som innan, lögnhals. Och sen när man väl är ärlig mot sig bästa vän så får man bara fete mycket skit för det och det tolererar jag inte, jag är bara ärlig och vill bara väl. Inte kul att sitta och gråta på en fest då man ska ha roligt. Sen känns det som att skolan är det sista jag vill gå till. Har inga vänner i skolan längre, alla har bildat "grupper" och jag orkar inte sånt, för man passar inte in i nån "grupp" så jag går hellre själv. Hellre det än att låtsas vara glad.
Igår hände en fruktansvärd sak, mamma bara gråter och gråter och är förvirrad och orlig, och då mår jag också dåligt, av att se henne må dåligt och jag inte kan göra något åt det. Sen har man ett ex som vägrar ta tag i saker som jag bett han om, han har saker som är mitt hos sig och inte fan får jag tillbaka det .. Min första största stora kärlek har jag fått känslor för igen, vilket suger, för jag vet inte vad han vill, men på fyllan då vet han vad han vill, då vill han ha mig och gillar mig mer än något annat. Detta är sjukt jobbigt..
Min pappa har jag inte hört av på över en månad, och mamma drar upp han vid några tillfällen och säger att jag har fått många saker efter pappa men jag vill inte höra det, med tanke på att han är missbrukare och så kriminell som man bara kan bli. Och det suuuger. pappas sambo tog livet av sig i somras och en vecka senare blev min hund överkörd. Och jag har inte varit hos pappa sen dess, jag vågar liksom inte. Vågar inte känna den känslan av att allt är skit och inget kommer bli som förr. Och nu kommer tårarna.
Det är knäppt hur mycket jag saknar min pappa, tänker på han dag ut och dag in, alltid. Saknar att vara hos honom som förr, med hans sambo och deras två hundar och vara som en "familj" men aldrig, aldrig kommer det hända igen. Pappa har en ny missbrukare till brud, ett äckel rent ut sagt. Han lovade att bättra sig och ta tag i sitt liv efter Carinas död.
Men han har börjat på ett nytt hjul igen. Vill men ändå inte hem till pappa på grund av att alla tre fönstrena i köket är sönderslagna och täcks nu av frigolit, samma på mitt rum. Ingen lust att bo där då.
Och detta med min viktminskning och att inte äta godis är inte det lättaste, men i början funkade det. Då var jag ute och gick mycket och hade glöden, men nu orkar jag inte. Man ser inga resultat vilket gör att jag tappar kraften att fortsätta. Är trött på mitt liv. Alla dagar ser lika dana ut. Vaknar 05.20, klär på mig, äter frukost, gör vid mig, går till bussen, skolan slutar så jag är hemma vid 5 eller 7. Sen hem och äta, duscha och plugga, datorn sen i säng innan 11 för annars orkar jag inte gå upp efter 5. Allt är så utmattande. Känner ingen ork att gå till skolan, inte sen Lollo slutade i min klass, visst jag har en annan att va med, men hon är så komplicerad ibland och palla det :( Det var fan skitlängesen jag skrev såhär mycket känslor här på bdb, men måste bara få ut det.
Ville bara skriva ut mig. Sen studenten nu snart, pappa ska betala en del, men jag har inte ens kollat på tyg till balklänningen, allt är så jävla dyrt. Kanske inte ens borde gå på balen och göra sån stor sak av det, min familj har inte råd. Och det är inte det roligaste att vara själv och inte ha någon vid sin sida som jag typ alltid har haft, vill vara själv och singel och ta tag i mitt lev och göra något för min egen skull. Men samtidigt vill jag vänta på min stora kärlek, det vill säga till sommaren, men då har jag säkert väntat i onödan. Kan inte hjälpa hur jag känner, han ger väl mig falska förhoppningar, men som jag märkt det så är han intresserad av mig men ibland är det motrsatsen. Vissa gången är det uppenbart att han vill vara mer än vän.. menmen. Dessutom är jag trött på ha vänner som ljuger hela tiden, så de som vill vara min vän kan vara det och även visa att de vill vara min vän med.
